Blåklocka. Foto: Claes Hellsten.
   

 

Kärlväxter i Östra Vätterbranterna

 
   

Aktuellt

Gränna skogsgrupp

Östra Vätterbranterna

Naturvårdsfrågor

Arkiv

Länkar

Östra Vätterbranterna kännetecknas av starkt bruten terräng med parallella sprickdalar och kuperade landskap. Vätterns storslagna förkastningsbrant ger karaktär till området och den kalkrika berggrunden ger speciella förutsättningar för floran med många intressanta arter. Klimatet varierar stort och byarna Lappland och Öland visar upp mycket olika natur, trots att det bara är en mil mellan platserna. Kalkrikedomen i samband med högt rörligt markvatten förklarar rika förekomster av arter som skogsbingel, ramslök och storgröe.

Jungfrulin. Foto: Claes HellstenÄngs- och betesmarker
Den speciella topografin i Östra Vätterbranterna har gett upphov till ett svårbrukat landskap där människan under årtusenden format markerna för odling och djurhållning. Slåtter, bete och lövtäckt har format ”mulens marker” med hög biologisk mångfald i vackra gräsmarker samt buskar och träd i nära anslutning till dessa. Det hävdade landskapets typiska flora är rikt företrädd i de många naturbetesmarker som ligger kring krönet av branterna ner mot Vättern. Här växer arter som rödven och finnögontröst.

Klipptorrängarna innehåller rika förekomster av kalkgynnade arter som blodnäva och axveronika. Karaktäristiskt är också arter som småfingerört, dvärgmaskros, duvnäva och adam och eva.

Ädellövskog
Värmeälskande ädellövträd som ask, alm, lönn och lind gynnas i det milda klimatet. Längs Vätterns förkastningsbrant bildar ädellöv olika miljöer med allt från lövskogsbranter till igenväxande lövängar och hagmarker. Lundfloran har en tydlig våraspekt med vitsippa, blåsippa och skogsbingel. Här finns flera krävande arter som tandrot, ramslök, desmeknopp, ärtvicker och gulsippa.

Miljön får i ett naturligt tillstånd utan påverkan från människan en stor variation i trädens ålder med inslag av stora träd och en hög andel död ved.

Barr- och blandskog
Vad är en skog? Det beror helt på vem man frågar. Om man definierar en skog som en mark med träd på, kanske granar, ja då finns det skog lite varstans. Många sådana skogar är granplantage med syfte att en gång avverkas för att tillverka virke och pappersmassa. Till skillnad från brukad skog där vi inte finner höga naturvärden finns det också skog som inte exploateras hårt av människan. Om denna natur får stå kvar bildar den till slut något som kan liknas vid en urskog. I en sådan är den biologiska mångfalden mycket hög, i synnerhet med avseende på kryptogamer och insekter. Färre kärlväxter med specifika urskogskrav finns i Östra Vätterbranterna men atmosfären i den vilda skogen är fantastisk. Arter som finns är till exempel linnea.

Vatten och våtmark
Ett begränsat antal växter klarar av att leva i vatten. För detta krävs särskilda anpassningar med fysiologiska mekanismer. De måste ha system för att undvika syrebrist och häftorgan för att inte dras ut i öppet vatten. Om man talar om limniska system, sötvatten, stöter växten på problem då salter strömmar ut från cellerna till det omgivande vattnet. De arter som vi finner här, bland annat strandlummer och rödlonke, har anpassningar till denna miljö. I Östra Vätterbranterna finns också källkärr av rikkärrtyp med representanter som kärrknipprot, skånskt mannagräs och hårstarr.

 
         
   
Kontakt:
grannaskog@gmail.com

 

Webbdesign